- Startsida
- Vad är SOS Aktuellt?
- Tidningen
- KONTAKTA OSS
- PRENUMERERA
- Händelsekalender
- Annonsera
- Respons
- handikappförbundet
- länkar
Tillbaka
Text & bild: Tom Sörhannus
Tazi kom till Finland för ungefär ett år sedan och har fått negativt besked på sin anhållan om uppehållstillstånd, men överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen. Nu väntar han på svar därifrån.
Jag vet inte när svaret kommer, men det är bara att ha tålamod, säger han.
Han har fått sitt marockanska medborgarskap återkallat och är nu statslös. De marockanska myndigheterna har inte skickat någon bekräftelse på återkallandet trots flera påstötningar från både Tazi själv, hans mor och hans advokat.
De lovar att skicka bekräftelsen, men ingenting händer. Jag har också gett alla kontaktuppgifter till Migrationsverket i Finland och sagt att de kan ta kontakt till Marocko och kolla upp saken, men de säger att det inte fungerar så, berättar Tazi.
Om inget händer kommer han att inleda en hungerstrejk utanför Marockos ambassad i Helsingfors i mitten på september. Tazi som sedan ett drygt halvår tillbaka bor på enheten i Lappfjärd trivs ändå bra där.
Det här är säkert den bästa asylcentralen i Finland. Jag har varit på andra ställen också, men det här är den bästa jag varit på. Personalen på Röda Korset är mycket hjälpsamma.
Även samhället i övrigt är något han uppskattar.
Det är öppna och vänliga människor här och det går bra att prata med folk. Det är bra med ett öppet samhälle där man kan diskutera och ha olika åsikter.
Så är det inte i Marocko, berättar Tazi. På 1970-talet jobbade han som kriminalpolis där, men kunde inte acceptera de orättvisor och den korruption som förekom. Han satt då fängslad och utsattes för tortyr. Efter att ha flyttat till Frankrike för studier kom han så småningom till Sverige, där han gifte sig och fick en son som i dag är 21 år. I slutet på 1980-talet utvisades han från Sverige och flyttade tillbaka till Marocko. Där blev han aktiv i partiet PJD. Hans politiska aktivitet var det som tvingade honom på flykt. Tack vare vistelsen i Sverige talar Tazi bra svenska. I väntan på besked om framtiden går hans dagar i Kristinestad ut på att studera, umgås med kompisar, besöka biblioteket och spela fotboll.
Alla platser fyllda
Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad öppnades i april 2009. Man har i dagsläget 200 platser och alla är fyllda, men det har ändå skett en minskning, berättar centralens chef Annica Riddar.
Vi hade en nödinkvartering i Kaskö med 50 platser då det var som mest, men den är stängd nu.
Enligt officiella uppgifter minskar antalet asylsökande i Finland från 6 000 i fjol till 4 000 i år, men det är ingenting dramatiskt i det.
Det var extremt många asylsökande i fjol, för finska förhållanden, säger Riddar.
Någon entydig orsak till minskningen finns inte, men en kan vara att inga nya stora konflikter blossat upp i världen. En del lagändringar kan också ha bidragit till att Finland anses mindre attraktivt. De asylsökande som finns i Kristinestad kommer från Irak, Somalia och Afghanistan.
Vi har också fått en ökning från ryskspråkiga länder, bland annat Tjetjenien, berättar Riddar.
Det flesta får vänta över ett år på beslut om de får stanna i landet eller inte.
Det är högst 20-25 procent som får uppehållstillstånd, ibland mindre.
Av dem som befinner sig i Kristinestad är cirka hälften familjer och hälften ensamstående.
Det är många barn. Vi har över 90 barn som är under 17 år. Därför har vi också en egen barnklubb.
Både barn och vuxna studerar
Staden Kristinestad ordnar grundskoleundervisning för barnen, som staten finansierar. De vuxna studerar framförallt språk och det är då finska som gäller, men en del studerar svenska frivilligt. Det finns även annat program som de asylsökande kan delta i. Både MI och Marthaförbundet har ordnat kurser och många spelar fotboll, och här har föreningarna varit väldigt hjälpsamma. Även Röda Korsets lokalavdelningar är ett stort stöd i verksamheten. Överlag har det fungerat bra mellan de asylsökande och det omkringliggande samhället.
Det är klart att incidenter kan inträffa, men det är sällsynt. De här människorna har upplevt psykiska och fysiska trauman och en del kan ha låg stresströskel efter allt de varit med om. De som talar om asylsökande turister borde komma hit och jobba med dem. Det är klart det kan finnas någon enstaka som inte har rätt grund för sin ansökan med, men de brukar försvinna ganska snabbt för ingen som inte är på riktigt orkar med all den tragik som finns här, säger Riddar.
De asylsökande bor dels i lägenheter i Kristinestads centrum, dels på det före detta hotellet i Lappfjärd och dels i pensionärsbostäder i Sideby. Personalen på mottagningscentralen består av 13 personer. Hela verksamheten finansieras av Migrationsverket. Det finns i dag totalt 24 mottagningscentraler för asylsökande i Finland, en del är i statlig regi, andra i kommunal regi och tio drivs av Röda korset.
Minskat antal asylsökande märks i Kristinestad
24.08.2010
Antalet asylsökande i Finland minskar i år jämfört med förra året. Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad har drygt ett år på nacken, och även här märker man av minskningen. Abdesellam Tazi är politisk flykting från Marocko och en av dem som befinner sig i Kristinestad i väntan på besked om han får stanna i Finland.
Text & bild: Tom Sörhannus
Tazi kom till Finland för ungefär ett år sedan och har fått negativt besked på sin anhållan om uppehållstillstånd, men överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen. Nu väntar han på svar därifrån.
Jag vet inte när svaret kommer, men det är bara att ha tålamod, säger han.
Han har fått sitt marockanska medborgarskap återkallat och är nu statslös. De marockanska myndigheterna har inte skickat någon bekräftelse på återkallandet trots flera påstötningar från både Tazi själv, hans mor och hans advokat.
De lovar att skicka bekräftelsen, men ingenting händer. Jag har också gett alla kontaktuppgifter till Migrationsverket i Finland och sagt att de kan ta kontakt till Marocko och kolla upp saken, men de säger att det inte fungerar så, berättar Tazi.
Om inget händer kommer han att inleda en hungerstrejk utanför Marockos ambassad i Helsingfors i mitten på september. Tazi som sedan ett drygt halvår tillbaka bor på enheten i Lappfjärd trivs ändå bra där.
Det här är säkert den bästa asylcentralen i Finland. Jag har varit på andra ställen också, men det här är den bästa jag varit på. Personalen på Röda Korset är mycket hjälpsamma.
Även samhället i övrigt är något han uppskattar.
Det är öppna och vänliga människor här och det går bra att prata med folk. Det är bra med ett öppet samhälle där man kan diskutera och ha olika åsikter.
Så är det inte i Marocko, berättar Tazi. På 1970-talet jobbade han som kriminalpolis där, men kunde inte acceptera de orättvisor och den korruption som förekom. Han satt då fängslad och utsattes för tortyr. Efter att ha flyttat till Frankrike för studier kom han så småningom till Sverige, där han gifte sig och fick en son som i dag är 21 år. I slutet på 1980-talet utvisades han från Sverige och flyttade tillbaka till Marocko. Där blev han aktiv i partiet PJD. Hans politiska aktivitet var det som tvingade honom på flykt. Tack vare vistelsen i Sverige talar Tazi bra svenska. I väntan på besked om framtiden går hans dagar i Kristinestad ut på att studera, umgås med kompisar, besöka biblioteket och spela fotboll.
Alla platser fyllda
Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad öppnades i april 2009. Man har i dagsläget 200 platser och alla är fyllda, men det har ändå skett en minskning, berättar centralens chef Annica Riddar.
Vi hade en nödinkvartering i Kaskö med 50 platser då det var som mest, men den är stängd nu.
Enligt officiella uppgifter minskar antalet asylsökande i Finland från 6 000 i fjol till 4 000 i år, men det är ingenting dramatiskt i det.
Det var extremt många asylsökande i fjol, för finska förhållanden, säger Riddar.
Någon entydig orsak till minskningen finns inte, men en kan vara att inga nya stora konflikter blossat upp i världen. En del lagändringar kan också ha bidragit till att Finland anses mindre attraktivt. De asylsökande som finns i Kristinestad kommer från Irak, Somalia och Afghanistan.
Vi har också fått en ökning från ryskspråkiga länder, bland annat Tjetjenien, berättar Riddar.
Det flesta får vänta över ett år på beslut om de får stanna i landet eller inte.
Det är högst 20-25 procent som får uppehållstillstånd, ibland mindre.
Av dem som befinner sig i Kristinestad är cirka hälften familjer och hälften ensamstående.
Det är många barn. Vi har över 90 barn som är under 17 år. Därför har vi också en egen barnklubb.
Både barn och vuxna studerar
Staden Kristinestad ordnar grundskoleundervisning för barnen, som staten finansierar. De vuxna studerar framförallt språk och det är då finska som gäller, men en del studerar svenska frivilligt. Det finns även annat program som de asylsökande kan delta i. Både MI och Marthaförbundet har ordnat kurser och många spelar fotboll, och här har föreningarna varit väldigt hjälpsamma. Även Röda Korsets lokalavdelningar är ett stort stöd i verksamheten. Överlag har det fungerat bra mellan de asylsökande och det omkringliggande samhället.
Det är klart att incidenter kan inträffa, men det är sällsynt. De här människorna har upplevt psykiska och fysiska trauman och en del kan ha låg stresströskel efter allt de varit med om. De som talar om asylsökande turister borde komma hit och jobba med dem. Det är klart det kan finnas någon enstaka som inte har rätt grund för sin ansökan med, men de brukar försvinna ganska snabbt för ingen som inte är på riktigt orkar med all den tragik som finns här, säger Riddar.
De asylsökande bor dels i lägenheter i Kristinestads centrum, dels på det före detta hotellet i Lappfjärd och dels i pensionärsbostäder i Sideby. Personalen på mottagningscentralen består av 13 personer. Hela verksamheten finansieras av Migrationsverket. Det finns i dag totalt 24 mottagningscentraler för asylsökande i Finland, en del är i statlig regi, andra i kommunal regi och tio drivs av Röda korset.