- Startsida
- Vad är SOS Aktuellt?
- Tidningen
- KONTAKTA OSS
- PRENUMERERA
- Händelsekalender
- Annonsera
- Respons
- handikappförbundet
- länkar
Tillbaka
Statistik
Socialombudsmannens ärenden
2009: 327 stycken.
2008: 337 stycken
2007: 295 stycken.
2009
Utkomststöd: 138
Socialt arbete: 47
Barnskydd: 40
Vårdnad och umgänge: 32
Handikappservice: 27
Äldreomsorg: 16
Specialomsorg: 9
Stöd för närståendevård: 8
Hemservice: 4
Dagvård: 4
Missbrukarvård: 2
Ärenden enligt kommun
Hangö: 29
Ingå: 8
Kyrkslätt: 119
Raseborg: 164
Sjundeå: 7
Att vara socialombudsman i Västnyland betyder att Birgitta Gran har Hangö, Raseborg, Ingå och Kyrkslätt som sitt ansvarsområde. Sjundeå föll bort då de valde att vända sig till Lojo i fjol. Ombudsmannen tar emot alla klagomål där folk känner sig orättvist behandlade i sociala frågor. Men fungerar också som informationskanal, informerar om rättigheter och ger råd.
Svårt är arbetet för att yrkesgruppen är relativt ny. År 2001 bestämde staten att alla kommuner skulle ha en socialombudsman. Tidigare fanns inga behörighetskrav vilket ledde till att uppgiften kunde skötas av exempelvis lantbrukssekreterare, vilket inte var så lyckat. Det fanns ingen modell att ta efter så det var bara att hjälpa sig själv då Birgitta började 2002.
- Socialombudsmännen har en förening som är till stor hjälp och väldigt viktig. Den ger socialt stöd och fungerar som ett andningshål, förklarar Birgitta.
Ensamt är arbetet på grund av att Birgitta Grans kontor är i Raseborgs stadshus i Ekenäs, vilket betyder att hennes närmaste kollega sitter i Esbo. Socialombudsmännen är få och utspridda helt enkelt. Frustrerande blir det då man ser de uppenbara bristerna i systemet. Om man höjer det grundläggande skyddet skulle mycket lösa sig också i barnskyddsfrågor och frågor om mental hälsa.
- De mentala problemen blir ännu värre då pengarna tryter. Utkomststödet släpar efter ordentligt. De lägsta dagpenningarna måste höjas så folk kan leva på det. Klart det kostar men så gör också de fördjupade problemen och den onödiga byråkratin i nuläget. Det borde absolut vara så att en grundläggande ekonomisk trygghet garanteras på annat sätt än genom utkomststöd. Det förundras över barnfattigdom men klart att barnen blir fattiga då föräldrarna är det.
Socialarbetaren måste stödas
Ålandsbördiga Birgitta Gran har en gedigen kunskap och lång erfarenhet från den sociala sektorn. Hon började som socialarbetare på socialbyrån i Hangö i slutet av 1970-talet och har också arbetat på psykiatriskt sjukhus och med långtidsarbetslösa.
- I början trodde jag nog att det var jag som skulle hitta lösningarna till allas problem. Att få alla alkoholister nyktra och så. Sen kom jag på att jag inte kan förändra dessa mänskors liv utan bara bli så bra på mitt jobb som möjligt, säger hon med ett skratt.
Bristen på socialarbetare gör att de har svårt att hinna med. Systemet stöder heller inte tillräckligt socialarbetaren att göra ett bra jobb.
- Det är olyckligt när det blir så. Det finns många socialarbetare som kämpar för att hjälpa folk men tyvärr är det inte själklart. Man får långtifrån alltid stöd av sina chefer, miljö eller arbetsgemenskap. Det blir fel om socialvården ska hänga på enstaka hjältedåd.
Socialarbetaren nedvärderar lätt sin roll då människors problem hopar sig över en.
- Hjälpen är inte alltid det att man kan förändra allt på ett underbart vis. Fast man inte kan ordna allt så finns man där i alla fall. Det har hänt att jag mött gamla klienter från 20 år tillbaka som kommit och tackat mig för att jag fanns där fast jag inte då tyckte jag kunde göra så mycket.
Socialarbetaren ska komma ihåg att de finns där och gör vad de kan. Det är ovärderligt.
Socialombudsman vs socialarbetare?
Blir rollen som socialombudsman någon gång konfliktfylld? Du måste vara lojal mot klienten men solidarisk mot socialarbetarna?
- I början hörde jag nog hur socialarbetaren drog efter andan när jag ringde, säger Birgitta med ett skratt.
Vissa socialarbetare tyckte ombudsmannens roll var att göra deras liv svårt.
- Jag kommer ju ofta in då det finns en konflikt och visst kan jag säga åt socialarbetaren att din tolkning kanske inte är rätt. Men jag försöker hålla mig konstruktiv. Ibland ringer de också mig för att få råd. Ofta når man en tillfredsställande lösning men inte alltid. Nog hjälper jag också folk att göra skriftliga besvär.
- Min egen erfarenhet av att jobba som socialarbetare har bevarat mig från många klumpigheter. Annars hade det varit lätt att tillträda posten och leka Jesus.
Birgitta tycker inte hon sitter i första ledet, socialarbetarna har det slitsammare.
- Ibland känner jag mig som en svikare för att jag inte jobbar på socialbyrån.
Kan du hjälpa alla som socialombudsman?
- Väldigt långt nog om inte annat så bra med information. Man kan ju vara nöjd med det också. Det finns så många nivåer i arbetet.
Av egen erfarenhet vet hon att det lönar sig att använda mycket kraft och energi åt klienterna då de är nya. Att informera grundligt vad klienterna egentligen behöver, kan få och ha rätt till är a och o. Ingen kan detta från början. Man måste också veta hur klienten har det för att kunna hjälpa.
- Bemötandet är viktigt. En del socialarbetare tror att ”ja ja bara de får allt de vill ha är de nöjda” men det är inte så. Klart det finns omöjligt folk bland klienterna men det finns det ju i alla grupper.
Mänskor förstår då man bemöter dem sakligt och med respekt.
- Största synden är att bara säga nej. Någon hjälp ska folk få utan att behöva krypa till diakonin, kyrkan eller brödkön. Klart det är värdefulla bidrag och också jag har hjälpt folk att få hjälp annanstans ifrån då det varit riktigt galet. Det är underbart att se hur hjälp i tid kan förändra.
Statistik viktigt
Det förs noggrann statistik på socialombudsmannens arbete. Hon ska årligen följa med hur klientens rättigheter och ställning i kommunen utvecklas och årligen ge en redogörelse för det till kommunstyrelsen. Birgitta ser att kontakterna har ökat då hon började 2002 och fältet blev bredare.
- Jag är så att säga lite utanför. Det är lättare att ta kontakt.
Genast då hon började fick hon ärenden. Det handlade inte om antal utan hon fick ofta genom ett ärende stöta på stor problematik.
- Vissa ärenden har varit sådana att jag förtjänat min årslön bara på dem.
De vanligaste ärendena idag gäller utkomststöd. Trycket blir där i och med recessionen.
- Det började redan vid förra depressionen. Jag frapperades av hur kommunikationen var dålig. Det var ett jäkla tryck uppifrån på att dra in på kostnaderna medan trycket nerifrån upp saknades likaväl som lyssnande öron i toppen av hierarkin.
Är det bättre nu?
- Kanske man vädrade lite morgonluft, det var inte lika spänt ekonomiskt. Dels hade man också kommit till insikt. Men de som lite fått näsan ovanför ytan slogs omedelbart ner i och med den andra depressionen. Många har det nog väldigt kämpigt.
Birgitta upplever att hon helt klart fått mer arbete i och med recessionen. Med åren har ärendena också blivit besvärligare att lösa. Det är sällsynt att ärendena klaras av med ett telefonsamtal. Ett slags ärende som ökat idag är vårdnads- och umgängesrättsärenden.
- Jag måste akta mig för att låta mig dras in som aktör i föräldrarnas tvister. Många ringer mig innan de ska träffa barnatillsyningsmannen för att få info.
Barnskyddsärendena har också ökat i och med den nya barnskyddslagen.
- Handikappade sitter också trångt och trycks mera ut i marginalen. Det är svårt. Var går gränsen till gravt handikapp? Det finns en gråzon mellan handikappservice och utkomststöd. Serviceplanerna är ofta ogjorda eller mycket bristfälliga.
Birgitta är också patientombudsman i Hangö sedan 2009 och sedan mars 2010 i Raseborg.
- Det är något jag ännu lär mig.
Hon är även politiskt aktiv i Hangö något som fick henne att fundera ordentligt innan hon tog jobbet som socialombudsman.
- Jag aktar mig noggrant för att inte främja min politiska karriär i mitt jobb. Jag har inte heller upplevt att min politiska aktivitet skulle ha minskat förtroendet för mej som socialombudsman.
Socialombudsmannens jobb är ensamt men givande
24.08.2010
Birgitta Gran är socialombudsman för det stora fältet från Hangö till Kyrkslätt. Ett svårt, frustrerande och ensamt jobb. Ändå är det Birgitta Grans drömjobb. - Det var det första jobbet på länge som jag verkligen velat ha. Jag trivs utmärkt med klientarbete och har inget intresse av att flytta upp i administrationen. Jag tycker om att ha med folk att göra, det ger så mycket på många sätt och är meningsfullt.
Text&bild: Daniela AnderssonStatistik
Socialombudsmannens ärenden
2009: 327 stycken.
2008: 337 stycken
2007: 295 stycken.
2009
Utkomststöd: 138
Socialt arbete: 47
Barnskydd: 40
Vårdnad och umgänge: 32
Handikappservice: 27
Äldreomsorg: 16
Specialomsorg: 9
Stöd för närståendevård: 8
Hemservice: 4
Dagvård: 4
Missbrukarvård: 2
Ärenden enligt kommun
Hangö: 29
Ingå: 8
Kyrkslätt: 119
Raseborg: 164
Sjundeå: 7
Att vara socialombudsman i Västnyland betyder att Birgitta Gran har Hangö, Raseborg, Ingå och Kyrkslätt som sitt ansvarsområde. Sjundeå föll bort då de valde att vända sig till Lojo i fjol. Ombudsmannen tar emot alla klagomål där folk känner sig orättvist behandlade i sociala frågor. Men fungerar också som informationskanal, informerar om rättigheter och ger råd.
Svårt är arbetet för att yrkesgruppen är relativt ny. År 2001 bestämde staten att alla kommuner skulle ha en socialombudsman. Tidigare fanns inga behörighetskrav vilket ledde till att uppgiften kunde skötas av exempelvis lantbrukssekreterare, vilket inte var så lyckat. Det fanns ingen modell att ta efter så det var bara att hjälpa sig själv då Birgitta började 2002.
- Socialombudsmännen har en förening som är till stor hjälp och väldigt viktig. Den ger socialt stöd och fungerar som ett andningshål, förklarar Birgitta.
Ensamt är arbetet på grund av att Birgitta Grans kontor är i Raseborgs stadshus i Ekenäs, vilket betyder att hennes närmaste kollega sitter i Esbo. Socialombudsmännen är få och utspridda helt enkelt. Frustrerande blir det då man ser de uppenbara bristerna i systemet. Om man höjer det grundläggande skyddet skulle mycket lösa sig också i barnskyddsfrågor och frågor om mental hälsa.
- De mentala problemen blir ännu värre då pengarna tryter. Utkomststödet släpar efter ordentligt. De lägsta dagpenningarna måste höjas så folk kan leva på det. Klart det kostar men så gör också de fördjupade problemen och den onödiga byråkratin i nuläget. Det borde absolut vara så att en grundläggande ekonomisk trygghet garanteras på annat sätt än genom utkomststöd. Det förundras över barnfattigdom men klart att barnen blir fattiga då föräldrarna är det.
Socialarbetaren måste stödas
Ålandsbördiga Birgitta Gran har en gedigen kunskap och lång erfarenhet från den sociala sektorn. Hon började som socialarbetare på socialbyrån i Hangö i slutet av 1970-talet och har också arbetat på psykiatriskt sjukhus och med långtidsarbetslösa.
- I början trodde jag nog att det var jag som skulle hitta lösningarna till allas problem. Att få alla alkoholister nyktra och så. Sen kom jag på att jag inte kan förändra dessa mänskors liv utan bara bli så bra på mitt jobb som möjligt, säger hon med ett skratt.
Bristen på socialarbetare gör att de har svårt att hinna med. Systemet stöder heller inte tillräckligt socialarbetaren att göra ett bra jobb.
- Det är olyckligt när det blir så. Det finns många socialarbetare som kämpar för att hjälpa folk men tyvärr är det inte själklart. Man får långtifrån alltid stöd av sina chefer, miljö eller arbetsgemenskap. Det blir fel om socialvården ska hänga på enstaka hjältedåd.
Socialarbetaren nedvärderar lätt sin roll då människors problem hopar sig över en.
- Hjälpen är inte alltid det att man kan förändra allt på ett underbart vis. Fast man inte kan ordna allt så finns man där i alla fall. Det har hänt att jag mött gamla klienter från 20 år tillbaka som kommit och tackat mig för att jag fanns där fast jag inte då tyckte jag kunde göra så mycket.
Socialarbetaren ska komma ihåg att de finns där och gör vad de kan. Det är ovärderligt.
Socialombudsman vs socialarbetare?
Blir rollen som socialombudsman någon gång konfliktfylld? Du måste vara lojal mot klienten men solidarisk mot socialarbetarna?
- I början hörde jag nog hur socialarbetaren drog efter andan när jag ringde, säger Birgitta med ett skratt.
Vissa socialarbetare tyckte ombudsmannens roll var att göra deras liv svårt.
- Jag kommer ju ofta in då det finns en konflikt och visst kan jag säga åt socialarbetaren att din tolkning kanske inte är rätt. Men jag försöker hålla mig konstruktiv. Ibland ringer de också mig för att få råd. Ofta når man en tillfredsställande lösning men inte alltid. Nog hjälper jag också folk att göra skriftliga besvär.
- Min egen erfarenhet av att jobba som socialarbetare har bevarat mig från många klumpigheter. Annars hade det varit lätt att tillträda posten och leka Jesus.
Birgitta tycker inte hon sitter i första ledet, socialarbetarna har det slitsammare.
- Ibland känner jag mig som en svikare för att jag inte jobbar på socialbyrån.
Kan du hjälpa alla som socialombudsman?
- Väldigt långt nog om inte annat så bra med information. Man kan ju vara nöjd med det också. Det finns så många nivåer i arbetet.
Av egen erfarenhet vet hon att det lönar sig att använda mycket kraft och energi åt klienterna då de är nya. Att informera grundligt vad klienterna egentligen behöver, kan få och ha rätt till är a och o. Ingen kan detta från början. Man måste också veta hur klienten har det för att kunna hjälpa.
- Bemötandet är viktigt. En del socialarbetare tror att ”ja ja bara de får allt de vill ha är de nöjda” men det är inte så. Klart det finns omöjligt folk bland klienterna men det finns det ju i alla grupper.
Mänskor förstår då man bemöter dem sakligt och med respekt.
- Största synden är att bara säga nej. Någon hjälp ska folk få utan att behöva krypa till diakonin, kyrkan eller brödkön. Klart det är värdefulla bidrag och också jag har hjälpt folk att få hjälp annanstans ifrån då det varit riktigt galet. Det är underbart att se hur hjälp i tid kan förändra.
Statistik viktigt
Det förs noggrann statistik på socialombudsmannens arbete. Hon ska årligen följa med hur klientens rättigheter och ställning i kommunen utvecklas och årligen ge en redogörelse för det till kommunstyrelsen. Birgitta ser att kontakterna har ökat då hon började 2002 och fältet blev bredare.
- Jag är så att säga lite utanför. Det är lättare att ta kontakt.
Genast då hon började fick hon ärenden. Det handlade inte om antal utan hon fick ofta genom ett ärende stöta på stor problematik.
- Vissa ärenden har varit sådana att jag förtjänat min årslön bara på dem.
De vanligaste ärendena idag gäller utkomststöd. Trycket blir där i och med recessionen.
- Det började redan vid förra depressionen. Jag frapperades av hur kommunikationen var dålig. Det var ett jäkla tryck uppifrån på att dra in på kostnaderna medan trycket nerifrån upp saknades likaväl som lyssnande öron i toppen av hierarkin.
Är det bättre nu?
- Kanske man vädrade lite morgonluft, det var inte lika spänt ekonomiskt. Dels hade man också kommit till insikt. Men de som lite fått näsan ovanför ytan slogs omedelbart ner i och med den andra depressionen. Många har det nog väldigt kämpigt.
Birgitta upplever att hon helt klart fått mer arbete i och med recessionen. Med åren har ärendena också blivit besvärligare att lösa. Det är sällsynt att ärendena klaras av med ett telefonsamtal. Ett slags ärende som ökat idag är vårdnads- och umgängesrättsärenden.
- Jag måste akta mig för att låta mig dras in som aktör i föräldrarnas tvister. Många ringer mig innan de ska träffa barnatillsyningsmannen för att få info.
Barnskyddsärendena har också ökat i och med den nya barnskyddslagen.
- Handikappade sitter också trångt och trycks mera ut i marginalen. Det är svårt. Var går gränsen till gravt handikapp? Det finns en gråzon mellan handikappservice och utkomststöd. Serviceplanerna är ofta ogjorda eller mycket bristfälliga.
Birgitta är också patientombudsman i Hangö sedan 2009 och sedan mars 2010 i Raseborg.
- Det är något jag ännu lär mig.
Hon är även politiskt aktiv i Hangö något som fick henne att fundera ordentligt innan hon tog jobbet som socialombudsman.
- Jag aktar mig noggrant för att inte främja min politiska karriär i mitt jobb. Jag har inte heller upplevt att min politiska aktivitet skulle ha minskat förtroendet för mej som socialombudsman.